Marathonträning:Den sista hårda veckan

Parker Stinson körde en PR av 2:10:53 för att sluta 11 ^th vid Chicago Marathon den 13 oktober. Han beskriver varje mil, tvärträningspass, terapisession och kamp under sin sista hårda träningsvecka, från 22 september–28 september, 2019, tre veckor bort från Chicago Marathon.

söndag, 22 september:

Plats:Boulder, Colorado. Höjd 5, 300 fot.

För ungefär en vecka sedan Dathan Ritzenhein, som har coachat mig det senaste året, sms:ade mig slumpmässigt och sa, "Hallå, Jag funderar på att komma ut till Boulder från lördag 21/9 till fredag ​​för att hjälpa dig med de två stora träningspassen som kommer." Jag blev jätteglad över att höra detta eftersom, för att vara ärlig, Jag började tappa lite fokus och spänning inför min träning och Chicago. Det var länge sedan, tråkig maratoncykel för mig och att Dathan kom ut till Boulder var precis den gnista jag behövde för att få igång elden igen.

AM:24 miler, snabb och progressiv.

Träning:14 miles i tränare som arbetar i ett måttligt tempo. 2–3 minuters vila för att byta till racinglägenheter, sedan de återstående 10 milen i maratontempo känsla. Drick vätska och geler hela tiden. Vi tränar magen även under det här passet, så Dathan får mig att ta i nästan lika mycket bränsle som jag planerar för tävlingsdagen.

Vi startade denna långa körning från Tom Watsons parkeringsplats på nordöstra sidan av Boulder, mittemot Coot Lake och Boulder Reservoir. Vi visste att vi ville hålla det så platt som möjligt eftersom Chicago är platt och snabbt och det är dags att börja simulera tävlingsdagens förhållanden. Vi gick över grusvägarna runt reservoaren och kopplade till ett antal asfalterade vägar och grusvägar, går tillbaka till Tom Watson och min bil för att byta till mina racinglägenheter vid 13,5-14 miles.

Kändes så smidigt och lätt de första 12–14 milen. Jag kände att jag kunde ha sprungit 30 mil idag vid den tidpunkten om jag var tvungen.

Därifrån gjorde vi en snabb 3 mil halvsmuts, half-road loop som jag gör för många av mina träningspass. Vi gjorde detta bara lite över 3 gånger för att få de 10 milen i snabb takt vi behövde.

Efter bytet till mina racingskor blev jag mycket mer seriös och sprang ett bra tempo de sista 10 milen. Nöjd med tempot, och ansträngningen var hård, tog definitivt mycket fokus eftersom jag skulle gå igenom vissa delar av att känna mig riktigt lätt och bekväm och sedan börja kämpa helt plötsligt.

Jättebra träning! Att få i sig alla kolhydrater var lite av en utmaning men det fungerade så klart bra eftersom jag kände mig bra när jag avslutade de 24 milen i tempo under 5 minuter/mil. Det var fantastiskt att ha Dathan här ute som stöd.

Delar upp:

24 miles i 2:14:15 =5:35 medeltempo.

Miles 1–14:6:36, 6:16, 6:05, 5:52, 6:06, 6:01, 5:59, 5:50, 5:45, 5:47, 5:39, 5:44, 5:44, 5:36.

2-3 minuters paus för att byta till racingskor.

Miles 15–24:5:06, 5:13, 5:08, 5:08, 5:13, 5:07, 5:00, 5:11, 5:04, 4:53.

Medelpuls:157. Maxpuls:183.

PM:35 minuters massage med massageterapeut Marcus Allen Hille.

Bra session, glad att komma in för att träffa honom direkt eftersom några fläckar blossade upp under det långa loppet. Mitt korsbenet och/eller glute max-området blev väldigt ömt mot slutet av träningen.

Totalt dagligt:​​24 miles

måndag, 23 september:

AM:20 minuters aquajogg + 25 minuters core-/styrkearbete.

Kändes bra att röra sig i poolen och inte sätta några dunkningar på kroppen. Kroppen mår bra överlag, höftpartiet kändes bra i poolen och har sakta blivit bättre större delen av dagen – men kan fortfarande ha några dåliga fläckar. Gymarbetet fokuserade främst på funktionell stretching och rörelse samt en del core/stabilitetsarbete för att hjälpa SI-ledområdet.

PM:70 minuters sjukgymnastik med Kurt Roeser.

Bra PT-utnämning. Jag gick in med det där glute max-området blossat upp och lite orolig för vad som hände och gick därifrån och det kändes faktiskt bättre. Speciellt glad eftersom Kurt sa att det inte var något att oroa sig för, och han brukar inte säga något sådant. Vi gjorde lite dry needling i området och lite massage/rörelse. Han gav mig också några glute max aktiverings- och isoleringsövningar att göra de närmaste dagarna.

Totalt dagligt:​​0 miles, 20 minuters pool, 25 minuters kärna

tisdag, 24 september:

AM:3 mil uppvärmning + 4 x 200 backar + 6 mil nedkylning

Träning:Måttligt lätt tempo för 3 mils uppvärmning (6:54/mil=marathontempo + 2 minuter/mil). 4 X 200 m brant grusbacke @ 5–5:15 minuters tempo med 80–90 sekunder lätt jogg tillbaka ner. 6:45 tempo för nedkylningen på 6 mil.

Kändes bättre än jag förväntat mig idag. Jag hade svårt att sova på grund av allergier hela natten. Jag vaknade faktiskt och trodde att jag var sjuk, men sedan kändes det bra på den här löpningen så måste bara vara allergier.

Dathan cyklade med mig för allt. Det var trevligt att prata med honom och börja bli mer fokuserad på Chicago. Kändes smidig och kraftfull på de 200 kullarna, härligt att jobba lite snabbare/hårdare repetitioner efter ett sånt slippass på söndagen.

PM:5 mil lätt löpning

6:58 tempo för min lätta löpning. Kändes bättre än förväntat och höll min snittpuls på 130 för att se till att jag återhämtar mig. Mina problemområden för några dagar sedan fortsätter att bli bättre – vilket är bra.

Jag hoppade in i bilen direkt efter min löpning och hjälpte Nomad Track Club löpare Ashley Stinson, Molly Grabill, och Cally Macumber med sitt träningspass. Försökte bara hålla dem i rätt takt och arbeta tillsammans. De hade ett bra träningspass idag. Spännande inför deras kommande höstsäsonger.

Totalt dagligt:​​14,5 miles

onsdag, 25 september:

AM:10 miles lätt (med en kraftig förkylning)

Oooof! Det visade sig att det inte var allergier trots allt. Jag kunde knappt sova alls inatt, slutade med att gå till mataffären vid 05:00 för att få förkylningsmedicin. Tog lite medicin och försökte sedan somna om. Vaknade igen vid 10:00 och kändes mycket bättre efter att ha vilat lite.

Efter att ha druckit lite kaffe vandrade jag så småningom ut genom dörren och tänkte bara att jag skulle försöka gå så långt jag kunde i morse; någonstans mellan 6-10 mil. Det slutade med att jag kände mig mycket bättre än väntat efter några mil in och jag gick 10 mil @ 6:58-tempo vilket är ett bra tempo för mig på en återhämtningsdag. Medelpuls:144.

PM:4 miles lätt + 4 x 100 m steg.

Förkylningen blev värre efter löpningen och jag kände mig riktigt trött på den här. Sprang 7:16 medeltempo och nådde bara 4:30-5 minuters tempo på mina steg – vilket är långsammare än normalt för mig.

Försöker bara dricka mycket pedialyte och hoppas på att sova bättre inatt. Jag lät Dathan veta att jag inte mår så bra men vi kommer ändå att fortsätta med träningen imorgon. Han lämnar staden nästa dag så vi kan inte riktigt flytta den till en annan dag, och ärligt talat tror jag att han vill att jag ska träna med lite mer motgångar eftersom många av mina träningspass har gått så bra på sistone.

Tog ett isbad innan sänggåendet.

Totalt dagligt:​​14,5 miles

torsdag, 26 september:

AM:3 mil uppvärmning + 10K @ race tempo / 1,5 miles lätt / 10K @ race tempo + 3 mil nedkylning.

Träning:Specifikträning i maratontempo:10K hållfast, maraton tempo, 1,5 mil återhämtning löpning i jämn kryssningstakt, ytterligare 10K i maratontempo.

Vi träffades klockan 8:15 på Celestial Seasonings högkvarter i Gunbarrel, nordost om Boulder.

De har en 1-K platt slinga på privata vägar med lite trafik, kretsar kring grunderna och en präriehundby. Vi ställde upp ett drinkbord och Dathan fixade junker-mountainbike han åkte, sedan gjorde vi uppvärmningen på en vacker, stig med mjuk yta genom vissa skogar och runt Twin Lakes. Jag bytte till mina racinglägenheter, gjorde några dynamiska övningar och slog träningen hårt. Jag körde de första 10K med slingor moturs, vände sedan under de sista 10K, som kändes svårare av någon anledning, förmodligen på grund av var på slingan vi var tvungna att springa in i den svaga vinden.

Jag blev helt imponerad av det här träningspasset. De gånger jag slog var i princip Dathan och jag hade förhoppningar innan jag blev sjuk. Jag kunde knappt sova igen i natt och mina tänder gjorde till och med ont av sinustrycket. Vi gick in på träningen och sa bara låt det komma till mig och se till att det viktiga är bara att jag kommer igång med jobbet idag.

Det här är ett av de få "flaskiga" träningspass som Datahan har låtit mig göra i denna maratoncykel och jag känner mig verkligen exalterad inför Chicago nu. Vad det här träningspasset betyder för mig är att jag inte behöver ha en magisk dag i Chicago för att bryta 2:11. Jag behöver bara ha en bra situation och känna mig fast på dagen för att få det gjort om jag kan göra det här träningspasset samtidigt som jag känner mig lika sjuk som jag var.

Delar upp:

Kilometer:3:05, 3:06, 3:08, 3:07, 3:07, 3:02, 3:07, 3:01, 3:08, 3:07 – 10k :31:01;

4:59/mil medeltempo

1,5 miles återhämtning vid 6:25-tempo

Kilometer:3:03, 3:06, 3:02, 3:05, 3:00, 3:04, 3:02, 3:02, 3:05, 3:00 – 10k :30:31;

4:54/mil medeltempo

Medelpuls:162. Maxpuls:180.

Totalt dagligt:​​20 mil

Fredag, 27 september

AM:4 miles lätt

Lätt 7:07 medeltempo för löpningen. Totalt sett var min kropp och energi ganska bra, men mitt högra smalben är ganska värk och ont. Detta har stört mig på och av sedan april i år och även om det aldrig verkar bli något så stressar det mig alltid, orolig att det skulle kunna ta en vändning till det sämre.

Middag:30 minuters behandling med holistisk kiropraktor Richard Hansen kl Höghöjdsryggrad och sport.

Richie verkade inte vara så orolig för smalbenet. Jag planerar att isa det ikväll och träffa Kurt igen imorgon så att han kan jobba på det ett gäng. Jag behöver bara ta mig igenom några dagar till här i Boulder och sedan är det tillbaka till Michigan och Dathans AlterG löpband för att läka mig direkt.

PM:5 miles på löpbandet med spakanordning

Saknar en AlterG här, Jag sprang med spaken (en enhet som ansluts till ett löpband och tar bort kroppsvikten för att minska bulten) i 7:00 minuters genomsnittstakt. Jag mådde bra överlag men mitt smalben, som värkte i princip hela dagen, verkade bli värre när löpningen fortsatte. Jag tänkte springa mer som 7–8 miles men smalbenet är förbannat och jag vill vara smart.

Träningen har gått jättebra för Chicago och jag vill inte bli girig så här nära loppet:att lyssna på min kropp.

Totalt dagligt:​​9 miles

lördag, 28 september

PM:14 mil lätt

Jag väntade till kvällen för att ge min kropp så mycket vila som möjligt. 6:54 medeltempo. Jag såg till att ha på mig en massa kläder på denna löptur så att jag skulle känna mig obekväm. Jag gjorde detta av två anledningar:en, så jag mådde inte för bra och sprang för fort, och, två, för att distrahera mig så att jag inte skulle ägna så mycket uppmärksamhet åt mitt smalben.

Skenbenet var fast, mycket bättre än igår. Jag hade några dåliga plåster där inne men det värmde upp bra – till skillnad från igår kväll – och det mesta av obehaget var i muskelområdena och utsidan av smalbenet istället för det nedre inre området som störde mig igår kväll. Glad att jag väntade hela dagen för att ge mig själv den bästa chansen att känna mig frisk.

90-minuters sjukgymnastikbesök med Kurt Roeser

Bra session med Kurt. Vi arbetade lite med höfter och glutes men fokuserade massor av uppmärksamhet på smalbenet och saker runt området för att hjälpa det. Han torrnålade några fläckar också. Kurt var nöjd med vad han såg men ville också att jag skulle vara uppmärksam på den nedre mediala fläcken eftersom han inte gillade att det området var i fokus. Före 25k mästaren och andra gånger under denna maratoncykel har denna nedre mediala plats blossat upp dåligt och vi har kunnat klara oss. Måste bara fortsätta göra det som har fungerat tidigare:massor av is, kompressionsstrumpor, och kör på mjukt underlag så mycket som möjligt.

Totalt dagligt:​​14 miles

Totalt för veckan:

96 mil på 6 dagar

90 minuters styrkearbete

20 minuter crosstraining

3 timmar och 45 minuter massage/PT-behandling

Postmanus efter loppet från Parker:

De senaste två veckorna av träningen gick bara okej enligt mig. Tidigare när jag har åkt ner till havsnivån för att fräscha upp och bli fokuserad med Dathan har det varit ett fantastiskt verktyg. Även om jag fortfarande tycker att det var en bra idé – eftersom min skenbenssmärta förbättrades med förändringen och behandlingen med Dathans team – kom jag på att jag tappade lite självförtroende eftersom jag inte riktigt kände mig som mig själv. Vi fortsatte att fortfarande träna relativt hårt i träningspass medan volymen sjönk till mitten av 80 miles per vecka. Jag körde alla träningspass som Dathan ville ha, men de kom helt enkelt inte så lätt för mig som jag förväntade mig och jag började känna mig sårbar när jag gick in i den sista veckan i Chicago.

Kanske blev detta en välsignelse eftersom, medan jag förblev optimistisk att allt detta bara var en del av planen och att jag skulle känna mig fantastisk på tävlingsdagen, det tvingade mig att börja bearbeta tanken att jag bara skulle må bra på tävlingsdagen och att jag måste vara redo att hitta ett sätt att få jobbet gjort oavsett. Jag använde det mesta av min avsmalnande tid på att tänka på alla bra träningspass jag gjort i flera månader nu och visste att även om jag inte hade mått så bra hoppades jag att jag måste komma ihåg att all träning fortfarande fanns där inom mig redo att användas när jag behövde den.

Jag såg ett citat av Gwen Jorgensen som jag har vuxit till att gilla under det senaste året, "Känslor dikterar inte resultat." Detta var något jag definitivt fann mig själv bearbeta hela vägen genom avsmalningen och upp till halvmaran under Chicago-loppet.

[Marathonträning:Den sista hårda veckan: https://sv.sportsfitness.win/Sport/Marathon-Running/1012043180.html ]