Tanner Hall | Intervju med en ikon

Du har haft ett antal ganska allvarliga skador under din karriär. Jag tänker särskilt på den på Chad's Gap Utah 2005 men det finns otaliga andra jag skulle kunna nämna. Vilken påverkan har dessa skador haft på dig psykiskt, och hur klarar du av de mentala ärren när du åker skidor och tävlar?

Jag tror inte att folk riktigt inser hur mycket smärta jag måste utstå varje dag, bara för att få bollen i rullning. Mina knän och mina anklar är bara riktigt dåliga. 2005 bröt jag båda anklarna och båda hälarna. Och sedan 2009 bröt jag båda tibiaplatåerna och slet båda ACL samtidigt. De där två skadorna... ja, de sög verkligen.

Genom tiden har jag lyckats få ganska rejäl artrit i mina fötter eftersom mina ben har blivit rejält skrynkliga runt mellanfoten på toppen av min fot.

Det är bara väldigt konstigt, man. Det kan verkligen knulla min hjärna för vissa dagar vaknar jag och jag känner att jag aldrig ens hade en skada. Jag kommer bara ha en bra dag, kommer inte att krascha, ingenting kommer att hända och sedan ska jag gå och lägga mig, vakna och det är som att jag inte ens kan gå. Det kan vara mycket i min hjärna eftersom jag har utvecklat ett sätt för mig att leva mitt liv och åka skidor med knäna och anklarna ändå.

Jag tror att huvudsaken är att ju äldre man blir så ska man bara bli bra med att ta ledigt och ta ledigt. Det suger verkligen, och det är verkligen svårt, speciellt för mig. Jag har ADHD, där det är väldigt svårt för mig att bara sitta när man måste.

Speciellt i en sport som denna, man, där det finns många unga barn och det är som att jag blir drabbad varje dag av som jibbungar, eller pipungar, eller stora luftbarn, eller folk som vill åka skidor, eller folk som vill åka upp och bygga några backcountry booters, folk som vill åka släde. Så du vet, det är som att jag är omgiven av väldigt aktiva människor hela tiden.

Det har varit den största lärdomen i hela min karriär. Att lära sig att vara bra mot min kropp och inte gå i överväxel hela tiden.

Du nämnde att du åker skidor med många yngre människor. Känner du dig som en klok gammal guru nuförtiden? Har du någonsin märkt att du förmedlar visdom?

Jag känner inte att jag är riktigt där än. Det finns fortfarande mycket saker i min hjärna som jag vill ta hand om först. Med skidor på fötterna och vad inte. Trick klokt och linje klokt och projekt klokt. Det finns fortfarande mycket saker jag vill erövra i min hjärna och på mina skidor, så jag har inte riktigt den känslan där.

Att vara omgiven av skidåkare som Henrik [Harlaut] och Phil [Casabon] och en hel massa andra barn är coolt. Vi närmar oss verkligen det stadiet där folk tittar på mig och typ, du vet, bara ger rekvisita som "Fan idiot! Efter allt du har gått igenom, hur fan vill du fortfarande göra det här?!”

Det är inte ens bara skadorna, du vet. Skidbranschen kan vara en sån taskig plats bortom skador. För mig låter jag aldrig de där sakerna komma till mig eftersom känslan som skidåkning ger mig, och glädjen, det är så jag vet att jag kommer att bli frisk. Det är så jag vet att jag kommer att vara lycklig. Det är så jag vet att jag kommer att bli frisk. Det är så jag vet att livet kommer att fortsätta – om jag är på mina skidor, vet du.

Tänker du dig någonsin en tid då du inte åker att åka skidor?

Jag har precis köpt ett hus uppe i den nordvästra delen av Montana, precis nedanför Kanada, och jag är mitt i ingenstans. Jag kan skoter ut från min uppfart. Jag är, typ, bokstavligen mitt ute i ingenstans. Det finns inga livsmedelsbutiker, det finns inga bensinstationer, det finns liksom ingenting runt mig, men det vackra är att jag kan vakna varje morgon, ta på mig skinnet och bara gå ut på uppfarten.

Eller så kan jag sätta mig på min snöskoter och släde direkt ut på uppfarten. In i en zon där jag kommer att behöva fem liv för att ta reda på var allting är.

Det är klart att ju äldre jag blir, pressar tricken och pressar farten och pressar hur stort jag kan gå på allt som förmodligen kommer att börja minska någon gång. Men jag ska försöka se till att det inte avtar så länge jag kan.

Det bästa med skidåkning är att även om du bara vill gå, med skinn på foten, hela vägen upp och nyss snöplogar nerför berget... bara det faktum att du gick uppför ett helt berg... så är du gör mycket bättre än de flesta andra under de senare åren av ditt liv. Med träning och, du vet, sinnesfrid.

Bergen ger en så allvarlig sinnesfrid. Jag tycker synd om människor som bor på tropiska platser eller på östkusten där det inte finns sådana här stora berg eftersom du kan gå vilse i dagar ... år ... decennier! Bergen är en så galen sak. De har lärt mig så mycket. Jag känner bara att jag kommer att åka skidor tills jag är i mitt jävla åttiotal.

Vad är det du är mest stolt över i din karriär av? Är det alla medaljer på X Games, eller är det detta byte till Freeride World Tour?

Tja, det här kanske låter lite konstigt men efter att jag bröt benen och slet av mitt ACLS hamnade jag på en riktigt djup, mörk plats. Det var jävligt dåligt. Det var riktigt, riktigt, dåligt.

Det faktum att jag klättrade upp ur det hålet och sedan började åka skidor ganska bra, och sedan runt 2014, 2015, kände jag bara en förändring i min skada och bara... du vet... förlåt kan du upprepa den frågan igen?

Ja, man. Inga problem. Frågan var – 

Åh ja, åh ja. OK OK OK. Jag har det.

Så när det hände gick jag igenom all sjukgymnastik, fick på mig skidorna igen och den allra första skiddagen efter den skadan var jag ganska tårögd. Jag kunde inte ens klicka fast mina fötter i bindningar, jag var tvungen att böja mig ner och dra upp min bindning eftersom jag inte hade någon styrka i benet för att vilja få in foten i min bindning. Och så, det var verkligen förödande. Och precis som... jag visste verkligen inte vad som skulle hända.

Att kämpa sig igenom en massa taskiga känslor, och kämpa sig igenom en massa alkohol och en massa piller, och en massa galen skit... att gå igenom allt det där tramset och komma till andra sidan med en stark kropp och själ. De första dagarna av skidåkning när min kropp och själ kändes rätt, efter att ha kämpat igenom allt det där.

Inga tävlingar, inga X Games, ingen Freeride World Tour; ingenting kommer att ge dig den känslan av att "Wow, dude. Jag gjorde det.”

Det är en galen känsla, du vet. Det fanns ingen där, ingen där för att ge mig en stor check, ingen där för att göra något annat än den där tillfredsställande känslan jag hade av mig själv. Jag tänkte, gumman, jag har inte åkt färdig. Och det var det största för efter kraschen i Stevens Pass, i Washington, i ungefär sexton månader var jag precis... klar.

Jag trodde fan inte ens att jag skulle vara som att springa, eller något, eller vara aktiv längre, så det faktum att vi fortfarande är här och fortfarande gör det, det är en stor man och jag är jävla peppad.

Det finns den här stereotypen av vem Tanner Hall är, och det finns den typen av berättelser där du har segrat över motgångar. Uppenbarligen har du tidigare varit en stor förespråkare för användning av marijuana. Tror du att alltför många fortfarande ser dig som den här stenskidåkaren? Känner du att det finns många missuppfattningar där ute?

Jag menar, kanske. Men förr i tiden var jag utom kontroll. Som, vid vissa tillfällen skulle jag vara riktigt utom kontroll och jag skulle ge folk en känsla av vem jag är med just den som springer in. Folk kanske ser mig full, på en bar eller på en premiär eller något, och så jag tog på mig några av de där missuppfattningarna, känner jag.

Men det är bara folk som ser mig i en bar och har kul en kväll. Kanske blir vild. Och sedan bygger de bara hela sina bedömningar på vem jag är som person och vad jag alltid kommer att vara ledig, precis som en period på tre timmar eller två timmar. Och som, de människorna sa förmodligen inte ens ett ord till mig den kvällen. Vet du vad jag menar?

Du är vild när du är ung och nu när jag blir äldre, och vad inte, det är vad det är. Folk kommer alltid att ha sina tankar om dig, och det är vad jag har lärt mig genom hela den här processen.

Allt jag kan göra är att försöka vara en bättre person än jag var dagen innan. Och försök bara bli bättre på att åka skidor. Och hur du blir bättre på att åka skidor när du är äldre är genom att göra dig själv till en bättre person. Du kan inte bara vara som den här idioten, jävla, mitten av 30-åringen som blir knullad varje kväll när han blåser och dricker öl och bara försöker knulla allt som rör sig, och sedan gå och vara riktigt bra på dina skidor .

För alla idrottare, när de blir äldre, ju mer du har din skit tillsammans, ju mer du inte ljuger, ju mer du inte fuskar, ju mer du inte stjäl, desto mer försöker du göra allt du kan för dina vänner, din familj och ditt samhälle, och din sport... när du väl blir riktigt bra med dig själv, så är det när du kommer att vara någon som åker skidor på den allra högsta nivån de någonsin kommer att åka skidor kl.

Och det är coolt eftersom någon som Henrik Harlaut tror jag verkligen har anammat det. Du kan se, så många år i rad nu, att han bara är "den där killen". För han är riktigt bra med sig själv, han är riktigt bra med sina vänner, han ljuger inte för sig själv, han ljuger inte för sina vänner, om han säger att han ska sluta röka tobak och gräs så slutar han röka tobak och gräs . Om han säger att han ska sluta dricka så slutar han dricka. Det är häftigt att se människor internalisera saker, arbeta igenom saker och vara framgångsrika på samma gång.

Finns det några ögonblick du har sett tillbaka på och nu verkligen ångra?

Du vet, vid det här laget man, det finns inga ånger. Allt jag gjorde, varje beslut, tog mig hit där jag är och jag skulle inte vilja förändra det för världen.

Även som mina skador, skulle jag just nu inte vilja ändra på det eftersom hela den upplevelsen har gett mig en sann känsla av "Du måste vara stark, du måste vara smart, du måste vara på plats om du ska fortsätta pressa din kropp och din hjärna till gränserna.”

Vi växte upp i en festlig livsstil. Vår partygeneration skiljer sig från dessa yngre barn. Dessa yngre barn nu är de alla i lag, de blir alla drogtestade, allt är OS, allt är strukturerat. När vi var unga fanns det ingen struktur.

För människor som mig själv, och människor i min generation, tror jag att det handlar om att om du vill stanna i det här, och fortsätta att pressa dig själv till toppnivå, måste du bara vara bra med dig själv och din omgivning. Och sedan, efter det, är allt möjligt.

Så, du har lärt dig genom motgångar och misstagen du har gjort?

Precis. Det har gjort mig mycket smartare om hur jag går tillväga i livet. Jag gör saker lättare för mig själv och inte svårare nu, vilket är skönt.

Tidigare 2002 var du med och grundade Armada. Trodde du någonsin att den skulle växa som den gjorde när du startade den, och har den växt på det sätt som du ville ha den?

Ja. Ja. Ja, över hela linjen. Det var dags att åka skidor för något sådant, du vet. Skidåkning hade varit, och ta inte det här på fel sätt – jag försöker inte göra någon arg, ganska kass. Jag vet inte vad som hände men snowboardåkningen hade en sådan tryck på coolnessfaktorn och det gjorde att skidåkningen var i damm med det.

När Armada kom runt, och inte ens bara Armada – när Salomons tvillingtips kom runt var jag som ”Fan. Det här är ganska knepigt.”

Det satte igång saker i människors hjärnor och sedan tog det inte för lång tid för oss att se vad snowboarding blev rätt med märken som Forum. Vi ville inte kopiera dem alls men det faktum att det fanns ett företag "av åkarna, för åkarna", det var bara det smartaste och det var bara vettigt för skidåkning.

Rätt plats vid rätt tidpunkt. Armada var riktigt jävla cool att vara en del av, och det var riktigt coolt att se just den blomma ut. Och det är verkligen häftigt att se att den fortfarande dödar.

Berätta om din favoritskida Armada någonsin

The Magic J, man. Jag måste bara åka skidor så länge. Den där skidan är bara så fin. Speciellt med den nya Magic J som vi arbetar med just nu, kommer den att ha en ultralätt kärna. Vi jobbar på att fasa ner spetsarna och svansarna, bara så att du kan smörja runt det lite lättare. Vi tar ner kontaktpunkterna, så det är som att du glider på en ännu kortare skida.

Men den där skidan [Magic J]. Det tog min skidåkning dit den var till där den är nu. Det är ganska knepigt att veta att bara utrustning ensam kan revolutionera hur vi skidåkare åker. Du vet vad jag menar. Det har varit så tokigt att jobba med det där.

Min favoritskida har varit Magic J, men sedan, du vet, du har JJ Ultralight, du har Whitewalker, du har Stranger. Det finns ett helt gäng skidor som vi kommer ut med just nu som jag inte kan vänta med att få lite mer tid på.

Vad Magic J gjorde för min skidåkning utanför parken, det betyder bara att jag är väldigt exalterad över att prova några andra skidor. För den där magiska J, jag åkte skidor ett sätt innan den där skidan kom ut och sedan när den där skidan kom ut var den över. Den där skidan gav mig känslan.

Efter Michael Browns [en obeväpnad svart man, dödligt skjuten av en polis] död 2014, flög du till Ferguson där protesterna ägde rum. Mot bakgrund av allt som hände 2020, varför gjorde du den resan då och tror du att USA har gjort några framsteg?

Låt oss inte slå runt. Som skidåkare är vi alla jävligt privilegierade. För att bli en skidåkare måste du komma från några sätt och medel.

Vid den tidpunkten hade det varit så mycket skit i nyheterna. Som att varje dag när du bor här i USA ser du social orättvisa. Vi försöker fortfarande hantera rasism, och sånt där, dagligen.

Det är fantastiskt för mig hur folk fortfarande inte förstår det. Det är fantastiskt hur alla kommer att titta på nyheterna, alla kommer att titta på sociala medier, och sedan kommer alla i en skidstad att ge upp sina två ören om vad de tycker om någon som Michael Brown i Ferguson, Missouri, när de har aldrig ens varit i Ferguson, Missouri, eller platser som Ferguson, Missouri.

De har aldrig varit i fattiga stadsdelar i USA men de kommer att vara snabba med att bara börja säga att han inte borde ha gjort det här, han borde inte ha gjort det. Polisen skulle inte ha gjort vad de gjorde om han inte hade gjort det, och bla bla bla.

Men jag tycker att du inte kan bedöma situationen tills du verkligen går in i dessa stadsdelar eller pratar med människor som känner till affären. Jag är bara lite över det hur så många människor i USA är så åsiktsfulla och att det blir värre och värre och värre utan att någon form av kunskap skaffas.

Det var min största grej när Michael Brown blev skjuten, jag ville ut och se vad som hände med mina egna ögon i USA. Det är tråkigt att veta att det var 2014 och här är vi 2020, där inte bara ingenting har förändrats utan faktiskt blir värre.

**********