Coaching
Extreme Sports
fitness
Martial ArtsErling Kagge Intervju | Den norska utforskaren om att försöka rensa huvudet i en hektisk värld
Ord av Sam Haddad
"Hjärnan - är bredare än himlen." Emily Dickinson
"Alla mänsklighetens problem härrör från människans oförmåga att sitta tyst i ett rum ensam." Blaise Pascal (båda citaten är hämtade från Silence:In the Age of Noise av Erling Kagge)
Jag minns första gången jag hörde tystnad. Eller vad mitt femåriga huvud uppfattade som tystnad i alla fall. Jag var ensam i ett rum. Det fanns ingen musik, ingen tv, inga videospel eller röster men jag kunde höra ljudet av ingenting så högt att det kändes som att det sprängde genom mina öron. Jag kunde inte hantera det; Jag sprang ner för att vara med min familj.
Under större delen av min barndom och tidiga vuxen ålder flydde jag förmodligen från den intensiva tystnaden så mycket jag kunde. Tystnaden var ett tomrum, som både skrämde och uttråkade mig i lika hög grad. Jag tillbringade mycket tid på högljudda platser med högljudda vänner. Och jag lyssnade alltid på musik, medan jag läste, gick, arbetade; ska till och med sova. Tills jag blev förälder till bullriga små barn, är jag inte säker på att jag någonsin sökt efter tystnad alls.
Den norske polarforskaren och författaren Erling Kagge delade den där tystnadshatande känslan som barn. Men han känner nu att vi lever i "bullertiden" där "tystnad är en lyx" vi bör söka efter, för att inte tala om en avgörande övergångsrit. Han säger:"När jag var liten hatade jag tystnad. Tystnad var när jag inte hade någon att leka med eller jag väntade på något eller jag var uttråkad, men idag som pappa till tre tonårsdöttrar vet de inte vad tystnad är. De upplever det inte, om de inte är ledsna. Annars ser de det som värdelöst. Det är därför det är viktigare än någonsin.”
Kagge är så övertygad om vårt behov av tystnad att han har skrivit en bok om det, med titeln Tystnad:I bullrets tid . Denna tankeväckande, filosofiska läsning, som ursprungligen publicerades i Norge förra året, som förhör ordet tystnad genom citat från Kant, Wittgenstein, Platon och Oliver Sacks, tillsammans med Kagges egna iakttagelser av livet, är nu en internationell bästsäljare.
Ändå är en motvilja mot tystnad allt mer normalt idag. I sin bok citerar Kagge en studie från universiteten i Virginia och Harvard där forskare lämnade ämnen i alla åldrar ensamma i ett rum i sex till 15 minuter, utan elektronisk utrustning eller läsmaterial. Många kunde inte ta sig igenom hela experimentet. De som gjorde det erbjöds sedan chansen att få en smärtsam elektrisk stöt eller att sitta tysta igen under samma tidsram; över hälften av deltagarna valde chocken.
Kagges definition av tystnad är bredare än bara frånvaron av buller. Han säger:”Tystnad är motsatsen till buller. Men när jag säger buller tänker jag inte bara på ljud, det kan också handla om andras förväntningar och att alltid vara uppkopplad. Så när du hittar det du letade efter [online] men sedan 10 minuter senare inser att du fortfarande googlar eller väntar på att någon ska svara på ett meddelande. Tystnaden har alltid varit ganska komplicerad för människor men de senaste fem åren har den exploderat.”
Kagge kopplar det till spridningen av smarta telefoner, att ha all den kunskapen och omedelbarheten av kontakt i våra fickor, och de dopaminslingade drifterna att ständigt kontrollera det. Han säger:"Alla känner att de måste vara anslutna hela tiden, men jag tror inte att det är rätt. Du kan vänta en halvtimme, det är ingenting, ge det lite tid.”
Vintern 1992-3 vandrade Kagge ensam i Antarktis och genomförde den första ostödda expeditionen till Sydpolen. Hans sponsorer hade fått honom att bära en radio men tidigt kastade han batterierna. "Jag gick för ensamheten och för att inte vara ansluten till världen. Jag tänkte att jag bara skulle bli av med batterierna. Naturligtvis är människor som gör dessa expeditioner nu alltid anslutna via satellittelefon, men för mig tror jag att det var lättare att gå ensam till Sydpolen utan att vara uppkopplad.”
Varför var det lättare att inte vara uppkopplad? "Andra upptäcktsresande, de pratar i telefon, deras flickvän eller pojkvän där hemma kanske klagar på att diskmaskinen är trasig, eller att de inte kan betala räkningarna, eller att du aldrig är hemma... all denna triviala verklighet. Det är inte skitsnack, det är en viktig del av det dagliga livet, men jag tror att det är lättare att gå ensam till Sydpolen utan [det].”
Kände han sig inte ensam på den expeditionen utan möjlighet till kontakt? Eller rädd? "Nej, jag var så exalterad över vad jag skulle göra och jag var väl förberedd. Men det var som det var med performancekonstnären Marina Abramovic [som Kagge nämner i sin bok] när hon först gick ut i öknen, hon var rädd och upplevde motsatsen till tystnad, hon hade allt detta oväsen i huvudet. Det var samma sak för mig till en början i Antarktis men det är en tröskel du måste passera. Vi ska inte avskräckas av att det är svårt.”
I Tysthet han skriver:"Antarktis är den tystaste plats jag någonsin har varit ... det fanns inget mänskligt brus förutom ljuden jag gjorde. Ensam på isen, långt in i det stora vita intet, kunde jag både höra och känna tystnaden.”
När Kagge gick i det vita, med över sju miljoner kubikmil is under fötterna, lade Kagge märke till abstrakta former som bildades i is och snö, och de olika nyanserna i vita nyanser. "Naturen talade till mig i tystnadens skepnad. Ju tystare jag blev, desto mer hörde jag... jag var varken uttråkad eller avbruten”, skrev han.
Även om det inte bara var eftertänksamma funderingar och meditativt nöje, fick Kagge allvarliga köldskador på vägen. När han så småningom nådde sydpolen anlände han till den amerikanska vetenskaps- och forskningsbasen. Jag frågar om det var konstigt att plötsligt prata igen? "Riktigt konstigt eftersom jag inte ens hade pratat med mig själv på 50 dagar och nätter. Den första killen sa:’Hur mår du?’ Så jag sa:’Som gris i skit’ och vi skrattade.”
I boken berättar Kagge en bra historia om en jul på samma antarktiska bas då någon hade smugglat in 99 stenar, en för var och en av invånarna. "Ingen hade sett stenar på flera månader, vissa i över ett år. Inget annat än is, snö och konstgjorda föremål. Alla satt och tittade på och kände på sin sten. Håller den i sina händer, känner dess tyngd, utan att yttra ett ord”, skriver han.
"Jag är en konstsamlare, jag köper saker men att ha en sten på bordet ger dig så mycket mer än en annan plastpåse från Louis Vuitton", säger han till mig. "Den är tidlös och påminner dig om din plats i universum."
Kagge menar givetvis inte att vi behöver bege oss till Sydpolen för att uppleva tystnad, även om han medger att naturen är en stor facilitator. "Jag har precis tillbringat fyra dagar uppe i bergen, det var väldigt kraftfullt men också väldigt lugnt."
”Vi behöver naturen för lugn och ro. Men om du går i en skog och kollar din telefon hela tiden är det fortfarande väldigt trevligt att vara i naturen men den här upplevelsen är väldigt annorlunda. Jag tror att det bästa sättet är att lämna elektroniken hemma och gå åt ett håll tills du hittar en fridfull plats och stanna där i tre dagar och nätter och gå upp igen.”
Kagge föredrar att finna tystnaden genom att gå, klättra eller segla bort från världen. Men om han inte kan göra någon av dessa saker har han lärt sig att stänga ute ljudet ändå, var han än är.
"Tystnad är sällsynt", säger han. "Det är alltid skönt att ha frid omkring sig, men viktigast av allt är att ha tystnad inom oss. Det är lätt att underskatta möjligheterna du har att uppleva tystnad, det är svårare att uppleva än buller då buller handlar om att leva genom andra människor och enheter, det är det enklaste alternativet. Och det är därför människor, inklusive jag själv, föredrar det enklaste alternativet men ibland bör du välja ett svårare alternativ.”
"Du kan hitta tystnad på tunnelbanan eller bussen på morgonen, eller så kan du hoppa från en station tidigt för en promenad. Jag är far till tre tonårsdöttrar men jag kan finna tystnad hemma. Det är möjligt överallt. Du behöver ingen kurs i avslappning för att kunna pausa, du behöver bara pausa.”
Jag föreställer mig tystnaden som vit, som ett snöfält, men det är kanske så jag märker det mest i bergen, särskilt när man åker splitboard bort från skidorter och trånga pister. Tycker Kagge att tystnaden har en färg? Han skrattar och säger:"Jag skulle tro att vitt men grönt också är en väldigt fridfull färg, det ligger väldigt mycket i betraktarens öga."
Och när jag hör min röst i mitt huvud, upptagen med att tänka sina tankar som den gör, kan det fortfarande räknas som tystnad? "Det finns grader av tystnad. Ofta är det i förhållande till larmet som hände tidigare, och du kanske aldrig får 100 procent djup tystnad, men du kan fortfarande uppleva något på bara fem minuter när du sitter i en stol.”
Det är intressant att notera att inte alla länder undviker tystnad. I Japan är tystnad en stor del av kulturen, och mellanrummen mellan orden är lika viktiga som själva orden på sätt som kan verka ovanliga för en pratsam brittisk person som jag. Jag frågar Kagge om tystnad är viktigt i Norge. "Vi är mer som Storbritannien än Japan i den meningen men skillnaden mellan Norge och Storbritannien är att vi är fem miljoner människor i samma utrymme som du och närmare naturen, så det är lättare att få kontakt med naturen."
Till sist frågar jag Kagge varför vi behöver tystnad ändå? "Att leva ett riktigt rikt liv", säger han, "och att lära känna oss själva bättre." Men han tror också att vi behöver det för kreativiteten. Han citerar Mark Juncosa, som arbetar på Elon Musks rymdprogram, som säger:"En normal arbetsdag innehåller i bästa fall åtta timmars möten, några timmar för att svara på mejl. Det hela suddas ut tillsammans. Enda gången jag stänger världen ute är när jag tränar, surfar, duschar eller sitter på toaletten. Det är då nya lösningar dyker upp.”
Kagge berättar också en fantastisk historia om en norsk guide vid namn Claus Helberg, som tog en gruppvandring från Finsehytta, en berömd norsk stuga och en spektakulär utgångspunkt för vandringar. Panoramat var häpnadsväckande men innan de hade chansen att tala gav Helberg dem lappar där det stod:"Ja, det är helt fantastiskt." Han ville att de skulle njuta av det utan att ord skulle skapa en gräns eller ta för mycket avstånd från det de faktiskt upplevde. Vilket de gjorde. Genom naturens skönhet omfamnade de en inre frid, men en sådan upplevelse kanske inte fungerar, och inte ens är praktisk, för dig.
I vårt sökande efter tystnad tror Kagge att vi måste hitta det som fungerar bäst för oss. Vår egen tänkta tystnad. "Du måste hitta din egen sydpol", säger han.
Silence:In The Age Of Noise av Erling Kagge ges ut av Penguin och finns ute nu
För att läsa resten av Mporas "Sök"-utgåva här
Du kanske också gillar...
Healing pauser | Hur surfing räddade dessa soldater från Vietnams fasor
Paddelljus | Vi åkte på ett Stand Up Paddle Adventure i Dorset vilda
[Erling Kagge Intervju | Den norska utforskaren om att försöka rensa huvudet i en hektisk värld: https://sv.sportsfitness.win/Rekreation/klättring/1012048085.html ]