Scenstjälare | Varför skateboardåkning för kvinnor är mer punk än för män

Sarah Meurle, som han intervjuade då, höll med och sa:"Kvinnliga skejtare är ungefär där skateboardåkning var på 80-talet eller början av 90-talet, sällsynta och ses på som annorlunda. Det är en tajt gemenskap, chansen att träffa en kvinnlig skridskoåkare på resa till exempel och inte ha några gemensamma vänner med henne förekommer inte riktigt. Jag tror att en effekt av att skateboardåkning är så stor nu är att kvinnorna helt plötsligt har blivit mer intressanta än männen. För de har inte blivit utsatta så mycket.”

Som USA-proffset och X Games Street Skate-guldmedaljören Lacey Baker säger:"Vi måste få saker att hända för oss själva eftersom ingen kommer att göra det åt oss! Som en gemenskap av flickförstörare är det så viktigt att göra det här för oss själva, för att skapa ett utrymme för oss där det inte alltid fanns ett.”

Den bästa kvinnliga skridskoåkaren i Storbritannien under detta årtusende, nu ordförande för Skateboard England, Lucy Adams, håller med. Hon säger:

"Jag tror att anledningen till att kvinnor har varit tvungna att göra det själva inom skateboard är för att saker bara inte hände eller om de var det, så hände de inte på rätt sätt! Till exempel, tjejers träningstider eller tävlingstider vid evenemang brukade vara tidiga dörrar innan någon annan ens var uppe! Det var alltid en eftertanke och det visade sig. De riktigt bra tjejevenemangen som har utvecklats som ett resultat sätter fokus på tjejer och tar hänsyn till allas behov.”

Lucy Adams startade She Shredders, en enda tjejkväll i Brighton, som har vunnit priser för att få tjejer att åka skridskor. Hon säger:"Tjejkvällar har blivit en "grej" eftersom bevisen visar att det fungerar. Det får kvinnor att känna att det finns ett utrymme för dem att prova!”

Dani Gallacher, som driver bloggen Girl Skate UK, håller med. Hon säger:"Tillväxten av kvinnlig skateboardåkning, åtminstone i det här landet, har varit massivt driven av en gör-det-själv-etos. Damer runt om i landet börjar nu ta på sig att starta upp kvällar i sina egna parker, som ett sätt att få in fler nybörjare och unga i "sporten", samt skapa en vanlig mötesplats för de som redan delta.”

"[Tillväxten] beror förhoppningsvis också på att könsstereotyper i allmänhet bryts ner över hela världen, inte bara inom sport utan i alla samhällsskikt."

För Jenna Selby finns det enorma proffs från det gör-det-själv-etoset. Hon säger:"Det betyder att tjejer inte är bundna till att göra något på ett visst sätt eftersom de inte gör det på uppdrag av ett företag eller en organisation. Individen som organiserar evenemangen eller skapar filmerna kan i princip göra precis vad de vill.”

För Kim Woozy, grundare av kvinnlig actionsportkanal, Mahfia TV, spelade internet en stor roll i att föra skridskoåkare samman. Hon säger:

"I början fanns det en önskan (och nödvändighet) [för kvinnliga skridskoåkare] att passa in under paraplyet för "mäns" skateboardåkning eftersom det helt enkelt inte fanns tillräckligt med andra kvinnor inblandade. Skateboard var motkultur då och att vara kvinna innebar att vara en minoritet inom en motkulturgemenskap.”

"Men med tiden växte det kvinnliga skatecommunityt mycket större och bara under de senaste fem åren har vi nya verktyg och resurser (internet/sociala medier) för att identifiera nya deltagare och kommunicera och få kontakt med dem."

Vi har nu kvinnoevenemang, skateföretag, filmer för kvinnor, ideella organisationer och mer. Och Kim Woozy känner att unika kvinnliga könsdrag har gjort allt detta möjligt. Hon säger:”I slutändan är det kvinnor som bryr sig om kvinnor. Vi är väldigt kapabla, mycket mer sociala och har mycket mindre egon än killar – så vi har en stor fördel när det gäller att vara självförsörjande och arbeta med varandra.”

Erika Kinast är utvecklingschef för den anmärkningsvärda icke-statliga organisationen Skateistan, som försöker utbilda och ge barn i Afghanistan, Kambodja och Sydafrika genom skateboardåkning. Hon är också en lång skridskoåkare. Hennes syn på utvecklingen av skridskor för kvinnor är:

Ett sådant galet äventyr tog henne till Afghanistan för att arbeta för Skateistan. Där har hon från första hand sett vilken inverkan enskilda tjejer kan ha på skateboardåkning och skateboardåkning på dem. Hon säger:

"I stort sett alla tjejer i Afghanistan som någonsin har tagit en skateboard har gjort en enorm förändring i skateboardåkning. De har också förändrat hur resten av världen tänker om skateboardåkare och skateboardåkning. Hur coolt är det att Afghanistan trots allt har den högsta andelen kvinnor som åker skateboard i världen? De 50 procent kvinnliga skateboardåkarna i Afghanistan har bevisat att det inte är så att kvinnor inte är intresserade eller inte kan delta, det är bara att det finns vissa barriärer som måste övervinnas för att få och hålla tjejer involverade.”

"Och de här tjejerna har påverkat mycket mer, inte bara med Skateistan, utan jag tror att det har skett en enorm förändring i förväntningar och antaganden om kvinnor inom idrott mer generellt, vilket har utlösts av det osannolika att flickor åker skateboard i Afghanistan."

"Ett riktigt bra exempel är Tin i Kambodja. Hon är en talangfull skateboardåkare och en så bra person och många unga människor ser verkligen upp till henne. Jag har hört henne tala om hur skateboard är för alla och hur viktigt det är att uppmuntra varandra. Hon sätter sig ut på så många sätt, oavsett om det filmar ett skateboardklipp eller talar vid offentliga evenemang om barns rättigheter eller jämställdhet. Hon har redan gjort så mycket för kvinnor inom skateboardåkning i Kambodja och hon är bara 22. Det ska bli spännande att se hela nästa generation flickor åka skridskor i Kambodja som har inspirerats av Tin!”

Framtiden för skateboardåkning för kvinnor kommer inte att vara uppenbar eller presenterad för oss av glänsande företagssponsorer. Det kommer att göras inifrån och desto ljusare för det. Jag vet att jag kommer att titta och det borde du också.

För att läsa resten av Mporas februari D.I.Y Issue, rubrik här