20 september:Ain’t No Mountain High Enough

Vi gjorde det! Kanada höll ihop det när andra misslyckades. Laganda och en kollektiv ansträngning drog henne tillbaka från kanten och höjde henne de enda två stegen hon behövde för att klättra idag. Som jag skrev igår är 12 bara två platser från 10.

Det var en galen dag på tävlingarna, gott folk. Man behövde en bank med miniräknare för att hålla reda på vem som var var i rankingen. Till och med vårt eget folk fruktade det värsta när Eric passerade mållinjen med åtta ruttna straffar. Han var verkligen vårt sista hopp. Det visade sig att Colombia och Israel hade en mindre gynnsam dag än vi. Det visade sig att den minimala kanten vi höll över natten på Belgien stod som muren och höll dem utanför och höll oss inne.

Jag tippar på hatten för unga Kara Chad, som byggde den muren med sin femstraffare på den 11-åriga Carona. En poäng till och Belgien skulle ha sprungit det rödvita skeppet och alla som seglade med henne. Den smarta, välformulerade unga damen kan vara en relativ nykomling, men som hon sa till mig igår, om hon kunde hålla locket på nerverna hade hon 100% tro på sin hästs förmåga. "Jag får stöd från alla håll, men för mig tror jag att det bara är att stanna mentalt i det och hålla fokus och inte bli för överväldigad av det hela."

Jag tyckte att det var intressant att Eric tyckte att de 90+ graderna vi verkar slå dagligen (så varm att min mascara smälter) påverkade Chacco Kid idag, men igår sa Steve Guerdat att han trodde att hans häst hade nytta av det. "Med ett bättre klimat tror jag att du kanske har sett mer klara rundor idag", konstaterade Eric, som ifrågasatte logiken i att hålla den andra omgången mitt på dagen när det är som varmast. "Jag tror att många hästar är tomma av värmen. Jag vet att min var idag.”

Vilken skillnad en dag gör, va? Eller till och med 0,27 av en straffpoäng. *

*spridningen som avgjorde vem mellan Kanada och Belgien som skulle nå andra omgången.

Aussies var "over the moon" när de hamnade i topp 10. På bilden här tillsammans med Rowan Willis är hans syster Renée, till vänster, kock d'équipe Todd Hind och Rowans partner Aline Domaingo.

Född stjärna

Rowan Willis är den australiensiska snubben som gav alla en chock på dag ett genom att sluta bland de tre bästa. Det var inte en fråga om hans värdighet, det var bara, ja, han verkade ha landat från Mars. Alla som tillbringade någon tid i Florida eller på Spruce Meadows i år kanske känner till namnet.

Den brittiska australiensaren förberedde sig för WEG i Nordamerika och anlände i februari med tre hästar. De tog emot Wellington och Ocala innan de begav sig till Calgary för sommarserien Spruce Meadows via Lexington och Tryon. På något sätt lyckades paret flyga under radarn för den internationella ryttarpresskåren trots att de vann $265 000 Ocala 5* Grand Prix i våras. Rowan verkade ganska irriterad över att ingen hade märkt att de också hade slutat 11:a i Spruce Meadows Masters veckan innan WEG.

Rowan lämnade sitt hemland när han var 19 och begav sig till södra England där han arbetade under de kommande 14 åren för Fred och Sue Welch som deras stalljockey. Båda Welchs var internationella hopphoppare och när de gick i pension övergick de till att föda upp och producera unga hopphoppare, varav en var ett sto som hette Showtime. Nick Skelton tog henne hela vägen till de olympiska spelen i Atlanta.

När Welchs pensionerade henne från sporten, satte de stoet till några hingstar och Blue Movie är produkten av hennes koppling med Chacco Blue. Rowan, tillsammans med sina föräldrar och syster och några vänner från hemstaden Armidale, köpte kastanjestoet när hon var femåring. Rowan hade haft sitt öga på henne sedan hon blev föl.

Enligt Rowans syster Renée pratas det om att föda upp Blue Movie till Nick Skeltons Big Star. Alla potentiella namn beaktas. Jag väljer Stormy Daniels.

Tysklands Laura Klaphake med sin bror Felix (till vänster) och pojkvännen Patrick Döller.

Tysk pärla

Vilken liten pärla tyskarna har i den förtjusande Laura Klaphake. Född i familjeföretaget i Muhlen där hennes far Joseph har drivit Paul Schockemohles tävlings- och försäljningsgård i över två decennier, säger 22-åringen att hoppning är "bara min hobby." En passion, men inte en sysselsättning, åtminstone för nu. Hon är en heltidsstudent vars tid är begränsad så hon delar jobbet med mamma Gaby för att hålla hennes sträng på fem till åtta hästar igång smidigt i stallet.

Laura tog examen i internationell förvaltning och marknadsföring, men läser för närvarande en masterexamen i fastighetsförvaltning. Hon har ett år på sig att studera innan hon måste ta ett beslut. "Jag skulle älska att hitta en väg mellan det ena eller det andra eftersom ridning är min passion och jag vill behålla det så. Jag vill inte vakna varje morgon och tro att jag måste gå och tjäna pengar med hästarna. Ibland är jag inte särskilt motiverad att studera, men jag gör det och sedan går jag till stallet och det är min gåva, min belöning för att studera.”

Enligt den tyska tidningen BILD erbjöd Microsofts grundare Bill Gates, far till blivande hoppare Jennifer Gates och en av de rikaste männen i världen, Paul Schockemohle 8 miljoner dollar för Lauras berg Catch Me If You Can, men Paul tackade nej. Stoet var inte till salu då, men jag slår vad om att hon är det nu!

Happy Hour med Mark

I min inkorg i går kväll dök en inbjudan till happy hour med TIECs vd Mark Bellissimo. Dags också – inte för de gratis drinkarna, utan för mannen med huvudplanen att möta musiken.

Colombianska Fernando Cardenas och hans fru Meredith. Fernandos familj emigrerade till North Carolina för 30 år sedan. Fernando är en hästveterinär på heltid baserad i Raleigh.

Jag har en ganska bra idé om vad han kommer att säga. Här är en förhandstitt:de förlorade två månaders konstruktion av fem på grund av vädret. Det rådde brist på arbetskraft på grund av en "white hot" arbetsmarknad; entreprenörer misslyckades med att leverera (på riktigt? ingen chans! En entreprenör som inte dök upp eller avslutade i tid?) i tid och material eller började göra obscena markeringar vid 11:e timmen. Vad han inte kommer att erkänna är en tjurhuvud motvilja från hans sida att stävja sina ambitiösa planer för framtiden för TIEC och bara koncentrera sig på vad som behövde göras i tid till World Equestrian Games. Fina att ha är precis det – inte nödvändigheter!

[20 september:Ain’t No Mountain High Enough: https://sv.sportsfitness.win/Åskådarsporter/Hästar/1012052234.html ]