Kördrama

Herregud, vem hade trott att det var så mycket drama i bilvärlden. Vi var mätta idag, på och utanför maratonbanan. Först blev Tysklands Christoph Sandmann eliminerad efter att en av hans hjulare halkade och föll i hinder 5. Intrasslad i selen behövde Wanita hjälp utifrån för att få henne på fötter igen. Det är aldrig ett bekvämt ögonblick när en häst går ner, men det är ännu mer oroande när hästen är kopplad till en vagn och tre kompisar. Wanita mår bra förresten.

Snäppet kabel Med de tomma skärmarna i bakgrunden.

Tvärs över vägen vid småbåtshamnen, ett av de två vattenhindren, lyckades den amerikanska föraren Misdee Wrigley-Miller och hennes team fånga en koaxialkabel i ett hjul och dra den runt hindret innan det gick av, vilket skar ut liveströmmen till videoskärmar på kurs. Jag är mycket förvånad att ingen protest lämnades in men kablar bör inte läggas i vägen för någon häst om de inte är helt nedgrävda så att de inte kan störas. Det är bara sunt förnuft.

KNHS press Officer Charlotte Gunnink river upp den tredje uppsättningen "officiella" resultat efter att ha slängt sitt tredje reviderade pressmeddelande.

Så tillbaka i mediacentret var det ännu mer skräll över de officiella resultaten för laget och individuella ställningar. De första resultaten placerade Nederländerna på första plats, USA tvåa och Belgien på tredje plats. Ungefär två timmar gick innan ett annat resultat tillkännagavs:USA först, Belgien tvåa och Nederländerna trea. Naturligtvis hade alla i stort sett sparat en kopia, lagt upp eller tryckt på skicka på  sina pressmeddelanden. Mänskliga misstag var tydligen skyldiga. Någon hade någonstans satt fel siffror i fel kolumn och markjuryns ordförande skrev på dem utan att riktigt ha en bra koll. Så då skrivs kopian om och postas om enligt de nya resultaten. En timme senare kommer ett nytt besked. Nej de andra resultaten var fel! Det är faktiskt USA först, Nederländerna, andra och Belgien, tredje. WWWWHHHHAAAATTTT?? Några minuter efter att jag slitit av mig håret gick jag och frågade WTF pågick? Kan vi snälla ha en förklaring till all denna förvirring. Svaret:Den andra versionen av resultaten är den korrekta versionen. En överklagan ingiven av Bram Chardon som skulle ha tagit holländarna till silvermedaljposition, avslogs av markjuryn. Varför? För att han lämnade in det för sent!!

NEDLANDSKE GULD

För första gången i Paras historia besegrade det holländska laget britterna för lagguld. Efter spelen i London 2012 började det holländska förbundet att investera mer i sitt Para dressyrprogram. Två medaljer i London blev sju i Rio men det var inte förrän Tryon som de kunde slå britterna. Enligt Maarten van de Heyden, förbundets toppsportchef, är den årliga budgeten för paradressyr 200 000 euro (CAN $304 345). En tredjedel kommer från förbundet medan 70 % betalas av den nationella olympiska kommittén. Beloppet täcker rikstränarens lön samt resor och utbildning. Paradressyr är också integrerat med de olympiska grenarna i förbundets talangplan som förbereder unga ryttare för internationell idrott.

TEAM WORK GÖR ETT DRÖMARBETE

den formidabla Clive Milkins, mannen bakom Storbritanniens ojämförliga framgång, och som nu arbetar med Kanadas.

Kanadas budget för Para dressyr ($558 966 2017) är betydligt mer än Nederländerna. Faktum är att bara Jumping (906 177 USD 2017) får mer finansiering. Även om våra Para-damer inte tog medalj här på WEG, har deras chanser att göra det i framtiden ökat med ankomsten av den formidabla Clive Milkins, mannen bakom Storbritanniens ojämförliga framgångar.

Clive tränade Sophie Wells, som vid 28 års ålder har fler världs-, paralympiska och europeiska medaljer än hon har gjort i flera år, liksom två andra brittiska idrottare som tävlar i Tryon – Natasha Baker (lag och individuellt silver) och Erin Orford (lagsilver). De började alla rida på Therapeutic Riding Center som Clive drev i över 20 år i Storbritannien. "Sophie kom när hon var 13 och hon var en väldigt smart men utmanad ung kille", minns Clive. "Jag tänkte bara "wow" hon har X-faktorn. Vi åkte till Aten när hon var 16 och alla sa att hon inte skulle vinna en medalj och jag sa "åh ja, hon kommer att göra det." Sophie vann verkligen en bronsmedalj och följde därmed ytterligare 28 medaljer, 20 av dem guld, under den efterföljande 14 år.

"När du får nio guld med en häst du har tränat från grunden, bestämde jag mig för vad mer fanns att göra med det brittiska laget? Jag behövde nya mål. En ny utmaning.”

Och den utmaningen tar sig an Kanadas Para-lag och guidar dem till pallen.

"Min riktiga kärlek är att ta barn och vuxna från terapeutisk ridning till sporten pararidning. Jag tror mycket starkt på att utan gräsrötter finns det ingen framtid.”

När Clive tittade på det kanadensiska systemet hittade han "Fantastiska tränare, riktigt bra idrottare och underbara hästar." Komponenterna fanns där de behövde bara dras ihop. "Kanada har gett mig en fantastisk möjlighet att bygga ett riktigt program. Det handlar om att vara den bästa du kan vara med de talanger du har; oavsett om det är tränaren, brudgummen eller hästen. Med ett sådant system blir bättre bättre.”

Med en ryttare i Florida, en i England, en i Toronto och en i BC , skulle det inte vara bäst för hästarnas eller idrottarnas välfärd att föra dem samman på en regelbunden basis. Därför besöker Clive varje ryttare en gång i månaden och tillbringar ett par dagar med varje idrottare, ger clinics och pratar med tränare och hästskötare. Inför mästerskapen tar han med sig en fyra- eller femstjärnig domare, "så att idrottarna lär sig att de inte är läskiga och att det inte är en situation för dem och oss."

"Den här sporten kommer bara att utvecklas om domare pratar med idrottare och idrottare pratar med tränare om allas behov och vi gör allt tillsammans och det är verkligen min plan för Equestrian Canada."

[Kördrama: https://sv.sportsfitness.win/Åskådarsporter/Hästar/1012052250.html ]