Livsstilen för rovfågeln (videoinlägg)

"Har de någonsin utsatt dig för grymhet och vanära, Dejah Thoris?" frågade jag och kände hur det heta blodet från mina kämpande förfäder hoppade i mina ådror medan jag väntade på hennes svar. Bara på små sätt, John Carter,” svarade hon. "Inget som kan skada mig utanför min stolthet.

De vet att jag är dotter till tio tusen jeddaker, att jag spårar mina anor rakt tillbaka utan uppehåll till byggaren av den första stora vattenvägen, och de, som inte ens känner sina egna mödrar, är avundsjuka på mig. Innerst inne hatar de sina fruktansvärda öden, och så utsätter de sin stackars förakt mot mig som står för allt de inte har, och för allt de mest längtar efter och aldrig kan uppnå. Låt oss tycka synd om dem, min hövding, för även om vi dör för deras händer har vi råd med dem, eftersom vi är större än de och de vet det.”

Dejah Thoris hämtade andan vid mina sista ord och tittade på mig med vidgade ögon och snabbare andetag, och sedan, med ett konstigt litet skratt, som förde skurkaktiga gropar till mungiporna, skakade hon på huvudet och grät:

Hade jag vetat betydelsen av dessa ord "min hövding", som en röd marskvinna tillämpade på en man, skulle jag ha fått mitt livs överraskning, men jag visste inte det vid den tiden, inte heller på många månader därefter. Ja, jag hade fortfarande mycket att lära om Barsoom.

Det är bättre del av visdomen att vi böjer oss för ödet med så god nåd som möjligt, Dejah Thoris; men jag hoppas ändå att jag kan vara närvarande nästa gång som någon marsian, grön, röd, rosa eller violett, har modigheten att till och med rynka pannan på dig, min prinsessa.”

”En dag ska du veta, John Carter, om vi lever; men jag kanske inte berättar för dig. Och jag, dotter till Mors Kajak, son till Tardos Mors, har lyssnat utan ilska”, sa hon avslutningsvis.

[Livsstilen för rovfågeln (videoinlägg): https://sv.sportsfitness.win/Extreme-Sports/ANDRA-Extreme-Sports/1012049767.html ]