Filmrecension – Jawbone (2017)

Jimmy McCabe (Johnny Harris) var en ungdomsboxare med topputsikter vars liv tog en vändning från ett sämre. På botten och söker tröst i botten av en flaska bestämmer han sig för att återgå till den enda färdigheten han har.

En bra bit förbi den ålder då någon skulle betrakta honom som en utmanare vänder han sig till promotorn Joe Pagett (Ian McShane) för att få honom en chans i olicensierade slagsmål – trots ogillande av William Carney (Ray Winstone), ägaren till Jimmys gym.

Det traditionella formatet av en boxningsfilm låter fightern gå från toppen till botten och sedan slåss tillbaka till försoning, men det är sällsynt att hitta en film där huvudpersonen börjar med ingenting. Mycket mindre lättsam än vissa boxningsfilmer kan vara att det kanske inte är att gå till kylig fredagskvällsfilm, men Harris skildring av Jimmy får dig att inse hur långt människor kan falla. Du tycker synd om Jimmy och barriärerna han mestadels har byggt åt sig själv, men du får också den verkliga känslan av hopp och försoning han har när han drar sig tillbaka upp, redo att gå en runda till.

"Du kommer att bli sårad. Men det kanske är vad du vill"

– Eddie, pratar med Jimmy om hans träning inför hans kommande fight

Vårt betyg

4 stjärnor av 5

[Filmrecension – Jawbone (2017): https://sv.sportsfitness.win/Sport/Boxning/1012037542.html ]