BMX Nostalgi

Jag har aldrig planerat att ha en kärleksrelation med extremsporter och jag är förmodligen din mest osannolika kandidat. När jag var en liten flicka när jag växte upp var det mest extrema jag någonsin gjort att bryta sig in i grannarnas hus för att flytta runt några apelsiner. Jag gjorde detta i hopp om att imponera på vårt lilla gatugäng som faktiskt bara var en grupp uttråkade barn som gillade att klättra upp i träd och glida ner för lyktstolpar. Inte så glamoröst. Inga vapen eller liknande. Vi pratade stort men de flesta av oss fick springa hem direkt när flocken av mammor började ropa ut på vägen.

Det var några tjejer som hängde runt men de sattes snabbt på plats. De spelade rollen som första kärlekar, flickvänner och åskådare. Jag, å andra sidan, fick mina händer lite smutsigare än så till priset av att vara populär eller passivt svänga runt håret. Ändå, en sak som jag tog från hela upplevelsen var att hålla mig aktiv. Det är svårt att se tillbaka och tro att varje minut jag inte var i skolan eller i sängen, så rörde jag på mig. Jag gillade mest att spela cricket och sånt men pojkarna tröttnade snabbt på de där spelen. Det dröjde inte länge innan skateboards kom ut och naturligtvis cyklarna.

BMX:The First Memories

Nu var vi inte de rikaste av barn och vi kunde verkligen inte hänga med i alla före-tonåringar/tonåringar, men det enda vi hade var en cykel. Min bror uppgraderade snart till en BMX och jag kom på mig själv med att använda den nästan lika mycket som han gjorde. Om jag ville umgås och inte sitta vid sidan av och prata om S Club Seven var jag tvungen att bli snabbare och starkare. Men framför allt fann jag att jag verkligen älskar att cykla och jag var inte dålig på skateboard heller. Du såg mig ofta flyga på vägen efter att jag i hemlighet hade tränat i timmar framför vårt kvarter.

Ännu konstigt, när det kom till BMXing verkade jag ha en naturlig förmåga. Jag ser ganska atletisk ut och jag har alltid haft kraft i benen så jag kom till och med på mig själv att komma över sprintloppen fram och tillbaka. Efter ett tag började alla barn modifiera sina cyklar. Detta involverade mängder av mina mödrars tejp mer än något annat, men barnen lade definitivt pengar på sina cyklar också. Alla fick nya grepp och det slutade med att jag satte ett set på min cykel bara för att ta mig förbi tills jag kunde få en BMX.

BMX Evolution

Jag lärde mig de flesta knepen själv och ägnade mycket tid åt att falla omkull, men jag bemästrade snabbt ett barsnurr och ett kaninhopp och upptäckte att dessa relativt små bedrifter betydde mer för mig än någon annans åsikt. Det var detta som fick mig att göra mycket BMX själv och med min lillebror. Många av de andra killarna gick vidare till "rollerballing" men jag höll ut det tills jag i princip var den enda ungen på kvarteret som fortfarande gjorde det.

Idag kan jag kalla mig en BMXer. Jag kan hålla mig i parker och mot några av de bättre ryttare som fortfarande finns. Jag deltar bara i lokala tävlingar men jag har klarat mig bra och är en av få kvinnliga ryttare i området. Jag försöker förbättra min ridning genom att hålla på med andra sporter och ibland mixar jag dem tillsammans. Jag har nyligen börjat skapa duoprestationsrutiner och en hel del freestyle-grejer men roligt nog är de gamla favoriterna fortfarande trick som brandposten som har mycket potential för kombinationer även om jag tog min första stora knackning på det här sättet. Som med allt annat har dessa trick tagit timmar och timmar av träning och det slutade faktiskt med att jag fick en "bollstöt" några gånger, tillsammans med en ledvrickning och ett slitet ligament från min högra fot ända upp till knät.

Ta tillbaka det

Det har funnits tillfällen då jag har funderat på att byta till balett eller något, men det är inte på grund av brist på kärlek. Det är bara det att det inte finns så många BMX-are längre och det är svårt att hitta mentorer och ridkompisar. Jag har dock hittat några bra videohandledningar och jag lyckas få några av mina vänner till sporten även om de verkar tycka att vi är för gamla för det. Det skulle vara bra om det blev populärt igen helt enkelt för att jag skulle ha mer tillgängligt för mig när det gäller människor att åka med, nya parker och nya tillbehör, men under tiden kör jag nästan ensam.

Något som jag har tyckt är väldigt roligt som kan hjälpa dig att ta med något nytt till bordet är väggridning. Jag har aldrig riktigt kommit in i det här tidigare så jag har bara provat det och se hur långt jag kan komma. Jag har slagit drygt fem meter men ramlade i botten som jag fortfarande återhämtar mig från. Kalla mig en dam men jag gillar att låta mig själv läka upp helt innan jag försöker något efter en skada.

Poängen?

I mina ögon är freestyle BMXing bättre än att försöka få luft hela tiden. Jag älskar den tekniska aspekten av det. Jag önskar att det fanns något nytt som verkligen skulle tänja på gränserna för vad som redan görs på gräsrotsnivå. Jag har drömmar om att skapa en egen plaskpark med tunna tunnlar för BMXing och land-havsbrädor. Om vi ​​kan få folk att verkligen bli intresserade av BMX igen kommer det att blåsa lite välbehövligt liv i sporten.

Jag pratar inte ur ett X games-perspektiv här. Jag menar barnen som växte upp med det och barnen som vill komma in i det idag. De behöver parker och utrustning snarare än konsoler. Det är dags att sätta rekreation, street BMXing tillbaka på kartan och bli teknisk igen i botten. Jag skulle vilja se sporten ta framsätet igen och vara lika cool som den var på åttiotalet men kanske med bättre kläder.

[BMX Nostalgi: https://sv.sportsfitness.win/Extreme-Sports/Freestyle-BMX/1012051947.html ]